Möjligtvis entreprenör, men jag klär inte i kostym.


Skaffa ett tråkigt jobb och bli glad
2012/01/22, 00:58
Filed under: Uncategorized

Ska man ha kul på jobbet eller inte? Hur tänker du om det, Anders?

Vi 80-talister har hela vår uppväxt (möjlig generalisering) fått höra att vem som helst kan bli vad som helst och att man ska göra det man tycker är roligt. Förutom att man förhoppningsvis kommer på att: vem som helst inte kan bli vad som helst. Fram i tonåren eller så, tror jag att den andra delen kommer bli vår stora akilleshäl i framtiden.

Att jobba med det man tycker är roligast skapar ofta en ohållbar situation där risken för att gå i väggen ökar som snödjupet ökar vid snöfall. Ni vet, honungfällan. Att sitta och jobba med det man tycker är roligast i hela världen gör att man suddar ut gränserna för när man ska sluta, hur mycket raster man ska ta och hur mycket man får stressa inför en deadline och som någon smart människa berättat för mig under hela min uppväxt: Ju längre man flyttar sina yttersta gränser, desto längre flyttar man också sin mittpunkt. Det leder till att man kommer börja försaka saker som man skulle lagt sin fritid på. Familj, vänner, andra hobbys, etc. Hur hårt man än jobbar och hur mycket man än sliter så kommer dina arbetsuppgifter inte besvara din kärlek, för de äro endast vad de vara, arbetsuppgifter.

Det finns också en annan risk med att jobba med sitt största intresse. Intresset blir tråkigt. Om du för tre år sedan hade frågat mig om vi kunde gå på någon konsert hade jag utan att veta med vilket band (några få undantag) svarat; självklart! Idag går jag inte på konserter längre och gör jag det så kan jag sällan njuta av dem. Konserter är för mig en jobbsituation och det har också format mitt sätt att se på konserter. Jag kan inte slappna av, funderar konstant på hur jag själv skulle mixat ljuded, vrider mig när någon spelar fel eller falskt och är oftast mest bara kritisk när jag går därifrån.

Därför är det viktigt att se till att man har tråkigt på jobbet, så att man kan ha roligt all annan tid. NEJ! Förtusan! Klart du inte ska ha tråkigt på jobbet, men tänk över ditt karriärsval ytterligare en gång om du får göra om ditt stora intresse till ett jobb. Att har kul på jobbet handlar om så mycket mer än om bara dina arbetsuppgifter. Själv ser jag hellre att mitt jobb uppfyller fyra följande kriterier, än att jag jobbar med det jag tycker är roligast:

– Att jag blir sporrad och uppmuntrad av min chef.

– God stämning bland kollegorna.

– Högt i tak och möjlighet att misslyckas.

– Att jag får konstruktiv kritik och feedback.

– Rimliga arbetstider.

– Kreativ och skön miljö.

Så sluta upp att jobba med din hobby, skaffa ett lite tråkigare jobb och få tid över till att ha en kul fritid också, för som en god vän till mig en gång sagt. Han hade för några år sedan ett väldigt tydligt drömyrke som är väldigt långt ifrån det administrativa vändapåpapperjobb han har idag, men han har grymma kollegor och säger: Samma sekund som jag stänger av datorn så kopplar jag bort jobbet och tänker inte en sekund på det förrens nästa morgon och det är för mig mycket mer värt än att ha mitt drömjobb och ätas upp av det dygnet runt. Det ger mig tid till att faktiskt göra det jag tycker är allra roligast och gör också att jag ser fram emot det. Ingen ser fram emot ett jobb.

Mina tankar. Hiss it och diss it.

Annonser

2 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Finns såklart viss sanning i det du säger.

Men jag tänker att det inte handlar om att jobba med sitt ”intresse” eller inte. Självklart hoppas jag alla jobbar med det de är intresserade av. ”Hobby” är väl ett ord som knappt ens går att tillskriva någon av våra vanligaste aktiviteter idag?

Jag tror man inte bara ska jobba med det man är intresserad av, utan att jobba på det sätt man är intresserad av. Intresset för t.ex. skidåkning gör att du kanske vill bli skidlärare. Och sure, det är ett bra val. Men det är inte ett klokt val om du inte också väljer att göra arbetsuppgifterna – skidåkandet med alla skrikande barn, på det sätt du själv trivs bra med. Det handlar sällan om att välja yrkesbana efter intresse, utan vad man gör av situationerna som uppkommer i det dagliga arbetet (och därefter, när du gått hem). Intresset för det du arbetar med gör dig betydligt mer initierad, initiativrik och såklart – intresserad av ditt jobb. Vilket aldrig kan vara negativt, att alla jobbar med det de älskar och det de är bra på.

Jag tror på att alla ska jobba med saker de genuint har ett intresse, engagemang och drivkraft för. Det finns ingen anledning till att vi bara ska ha kul EFTER jobbet, när vi kan ha det både PÅ jobbet och EFTER jobbet, och allt däremellan. Tänk, då kanske du t.o.m. hittar ett nytt intresse på kvällstid eftersom du redan har ägnat dig åt ditt största hela arbetsdagen. På så sätt kanske det t.o.m. skapas tid till FLER intressen, inte färre.

Men. Det är inte lätt. Självklart inte.

Jag tror dock det är att ha fel utgångspunkt om man tillskriver att jobba med sitt intresse som ett problem i de allra flesta fall. Dels, är det extremt få jobb idag som över huvud taget är ett ”yrke”. Alla är mångsysslare, så nästan ingen jobbar konkret med sitt ”intresse”. Även om skidlärare, ljudtekniker, artister och författare gör det. De flesta är kommunikatörer, affärsutvecklare, produktutvecklare och-alla-hittepå-titlar. Tjänstemän, som förvisso kanske ofta är uppdelade i teknik- och affärsavdelningar, men sällan per intresse. Tror få som jobbar med att sitta i möten drömde om att de ville bli det när de var små eller hade det som intresse innan de började, så att säga.

Dels, är det nog vår karriärhets i stort som är problemet. Intresset må se ut som boven, men ens livssituation skulle säkert ha varit lika illa med ett tråkigare jobb på ett tråkigare företag. Att vilja bli rik, hitta en livspartner och få cred är nämligen lika starka drivkrafter även utanför sitt intresse. Tror jag.

🙂

Kommentar av Anton Johansson

Utan att orka läsa ovanstående kommentar så säger jag att jag absolut tycker att du har delvis rätt. Men, eftersom att arbete tar upp mer tid än min fritid så känner jag spontant att det egentligen inte spelar någon var jag lägger det jag tycker är roligt. Jag kan antingen arbeta med det och engagera mig på det viset, eller så kan jag jobba med någonting försörjningsbart och ägna mig åt det roliga på fritiden. Det känns lite hugget som stucket för mig faktiskt. Jag har arbetat med jobb som mer eller mindre varit tråkiga, arbeten som bara varit karaktärslösa men också arbeten som innehållit mitt intresse för musik. Jag måste säga att jag känner mig mycket mer motiverad att kliva upp på morgonen när det är någonting jag intresserar mig för än när det ”bara är ett jobb”. Oftast, när arbetet inte ger mig mer än en lön för att mätta magen med, så fallerar mitt humör och jag känner noll motivation att fylla fritiden med intressena. Då vill jag mest bara sova. Vänta in helgen. För att… Sova mera? Sen är det naturligtvis värt att nämna de olika stadierna på hur mycket man inkluderar intresset i arbetet.

Ja, jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill ha sagt. Kanske att det är så jag känner, vilket är en bit ifrån hur du känner. Vilken tur att alla någonstans tänker och känner olika för det här med arbete, annars skulle aldrig alla poster fyllas som behövs för att vårt kära land ska hålla ihop. För övrigt bra skrivet! Jag gillar när man får tänka till och reflektera.

Kommentar av Evelina Hermansson




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: