Möjligtvis entreprenör, men jag klär inte i kostym.


Skaffa ett tråkigt jobb och bli glad
2012/01/22, 00:58
Filed under: Uncategorized

Ska man ha kul på jobbet eller inte? Hur tänker du om det, Anders?

Vi 80-talister har hela vår uppväxt (möjlig generalisering) fått höra att vem som helst kan bli vad som helst och att man ska göra det man tycker är roligt. Förutom att man förhoppningsvis kommer på att: vem som helst inte kan bli vad som helst. Fram i tonåren eller så, tror jag att den andra delen kommer bli vår stora akilleshäl i framtiden.

Att jobba med det man tycker är roligast skapar ofta en ohållbar situation där risken för att gå i väggen ökar som snödjupet ökar vid snöfall. Ni vet, honungfällan. Att sitta och jobba med det man tycker är roligast i hela världen gör att man suddar ut gränserna för när man ska sluta, hur mycket raster man ska ta och hur mycket man får stressa inför en deadline och som någon smart människa berättat för mig under hela min uppväxt: Ju längre man flyttar sina yttersta gränser, desto längre flyttar man också sin mittpunkt. Det leder till att man kommer börja försaka saker som man skulle lagt sin fritid på. Familj, vänner, andra hobbys, etc. Hur hårt man än jobbar och hur mycket man än sliter så kommer dina arbetsuppgifter inte besvara din kärlek, för de äro endast vad de vara, arbetsuppgifter.

Det finns också en annan risk med att jobba med sitt största intresse. Intresset blir tråkigt. Om du för tre år sedan hade frågat mig om vi kunde gå på någon konsert hade jag utan att veta med vilket band (några få undantag) svarat; självklart! Idag går jag inte på konserter längre och gör jag det så kan jag sällan njuta av dem. Konserter är för mig en jobbsituation och det har också format mitt sätt att se på konserter. Jag kan inte slappna av, funderar konstant på hur jag själv skulle mixat ljuded, vrider mig när någon spelar fel eller falskt och är oftast mest bara kritisk när jag går därifrån.

Därför är det viktigt att se till att man har tråkigt på jobbet, så att man kan ha roligt all annan tid. NEJ! Förtusan! Klart du inte ska ha tråkigt på jobbet, men tänk över ditt karriärsval ytterligare en gång om du får göra om ditt stora intresse till ett jobb. Att har kul på jobbet handlar om så mycket mer än om bara dina arbetsuppgifter. Själv ser jag hellre att mitt jobb uppfyller fyra följande kriterier, än att jag jobbar med det jag tycker är roligast:

– Att jag blir sporrad och uppmuntrad av min chef.

– God stämning bland kollegorna.

– Högt i tak och möjlighet att misslyckas.

– Att jag får konstruktiv kritik och feedback.

– Rimliga arbetstider.

– Kreativ och skön miljö.

Så sluta upp att jobba med din hobby, skaffa ett lite tråkigare jobb och få tid över till att ha en kul fritid också, för som en god vän till mig en gång sagt. Han hade för några år sedan ett väldigt tydligt drömyrke som är väldigt långt ifrån det administrativa vändapåpapperjobb han har idag, men han har grymma kollegor och säger: Samma sekund som jag stänger av datorn så kopplar jag bort jobbet och tänker inte en sekund på det förrens nästa morgon och det är för mig mycket mer värt än att ha mitt drömjobb och ätas upp av det dygnet runt. Det ger mig tid till att faktiskt göra det jag tycker är allra roligast och gör också att jag ser fram emot det. Ingen ser fram emot ett jobb.

Mina tankar. Hiss it och diss it.

Annonser


Blandade tankar om ordet entreprenör
2012/01/11, 18:01
Filed under: Uncategorized

Är du entreprenör? Shit. Coolt!

– Möjligtvis, men jag klär inte i kostym.

Jag gillar inte ordet entreprenör. Kanske är det hipsteranders som hoppar fram ur mig, men varför ska alla envisas med att använda det mest hela tiden och varför har det blivit ett sådant värdeord i vårt samhälle? Jag är entreprenör, alltså finns jag. Men alla är inte entreprenörer och alla ska inte vara entreprenörer.

Men det är mest ordet jag stör mig på. Det är som med alla andra stora värdeord där man tvingas skriva under en agenda och femtioelva värderingar bara för att man råkar kalla sig på ett visst sätt. Jämför att Lars Ohly kallade sig kommunist. Han behöll sina åsikter men kastade epitetet, då blev det okej.

I dagens arbetslöshetsklimat så uppmanas folk till höger och vänster att starta företag och råkar du någon gång i förbifarten nämna att du kanske känner dig lite entreprenöriell så är någon snabbt där med inloggningsuppgifter till Verksamt. För är du entreprenör så ska du påbörja och utveckla något eget.

Jag hävdar dock att entreprenören är en utmärkt anställd och att vi borde istället för att bara bygga nytt hela tiden borde lugna ner oss och utveckla bra företag och produkter som redan finns till mycket bättre företag och mycket bättre produkter. För hur man än gör så handlar många företagsstarter om att återuppfinna hjulet och det är, som chefen på Saab Aero en gång berättade för mig: Sjukt mycket lättare att sälja mer av det man har till dem man redan känner än att hitta på något nytt att sälja till en ny kund.

Fundera en stund på vilka egenskaper en entreprenör har. Här har du en hel lista om du vill. Hittade jag en person som har hälften av dessa egenskaper så skulle åtminstone jag anställa verderbörande, illa kvickt!

Jag menar inte på något sätt att vi ska sluta komma på inovationer, eller skapa tjänster där utrymme finns, men jag menar att det finns tillräckligt med egenföretagare som kommer lida när pensionen närmar sig. Hur vi ska vi då få företag att börja anställa igen. Det har jag inget svar på. Kanske revidera LAS? Men då ställer jag mig på Svenskt Näringslivs sida och de har jag ju inte så mycket för…
Frågorna hopar sig och jag förbereder mig på ännu en sömnlös natt. Mest för att Anton slaggar på soffan.



Grått nytt år bloggen nästa år önskar jag mig…
2011/12/31, 17:01
Filed under: Uncategorized

En sånhär!



Mål och mammors hål
2011/12/31, 12:41
Filed under: Uncategorized
Gör som någon på twitter. Höst troligt någon som jobbar med kommunikation, någon ur ett kändispar, en författare eller en nära vän. Då dessa personer dominerar mitt flöde och gång på gång får mig att tänka på 80/20-principen. Att 80% av alla ord jag läser är dessa 20 personers namn. Denne någon gjorde iallafall en väluttänkt reflektion om att; eftersom nyårslöften sällan hålls, borde det inte vara smartare med nyårsmål då? Så är det nog och eftersom jag varken röker, tränar, har familj eller något annat som jag kan sluta med så känns det som om att mina nyårslöften ändå bara skulle bli något genomskinligt och lättlöst. Som att ta bättre hand om mig själv, eller utmana mig mer, eller rädda Gotham City. Jag läste nio sidor av Backmans blogg i natt, så därför är det möjligt att några lösa referenser dit kan undkomma redaktörens korrekturläsning.
Hursom haver. Hur jag än vänder och vrider mig i denna SJ-stol så känns det som att skriva ner sina mål för det nya året kan vara en ganska bra sak. Det verkar ändå som att de flesta verkar tro att man lättare når målen om man skriver ner dem, vilket med några snabba tankevurpor också förklarar mitt hat och rädsla för namninsamlingar. Åter till målen.
2012.
Personliga.
1. Jag  har återigen som mål att införskaffa mig 30 skiddagar. 2009: 18. 2010: 13. 2011, obefintlig försäsongsträning.
2. Jag har som mål att innan sommaren ha lagat åtminstone 10 rätter från min nya kokbok om indisk mat.
3. Jag har som mål att ta grönt och rött klätterkort innan sommaren, samt införskaffa ett litet klättringskit.
Jobb.
1. Vårt mål med Apear fortfarande att omsätta mer än en miljon första året. I den här takten är vi klara innan sommaren.
2. Få igång e-handeln och få den att rulla.
3. Minst ett sälj om dagen i webbutiken.
4. Lyckas sälja in ett av mina tre ”säljprojekt”.
5. Genomföra ”långfilmen” med toppbetyg!
6. Anställa en tekniker till, för att det behövs. Inte för att jag kan.
Ursäkta ”-tecknen. Det vore kul att berätta, men dumt också…
Nu ska jag lyssna på när en högröd pappa ska förklara för sin son hur; ”Pappa, hur kommer ett barn ut ur en mammas mage och vad är det för hål det kommer ifrån”. Gotta love att åka tåg!


Nya läsare kräver en presentation.
2011/12/30, 16:49
Filed under: Uncategorized

”Social ljudtekniker som uppvisar viss kunskap i matlagning, men stort intresse. Åker skidor så fort möjlighet ges och siktar på molnen istället för trädtopparna. Gör karriär i filmbranschen som ljudtekniker och förväntas ta över världen om han bara ökade sin diciplin.”

Så står det i min offentliga WordPressprofil. Jag tänkte att jag skulle förklara det och berätta lite mer. Så att du som ramlar över detta och inte känner mig får en lite större uppfattning om vem jag är. Vi tar det mening för mening.

Social ljudtekniker. I en nidbild av ljudtekniker som skrå beskrivs de ofta som lönnfeta, svartklädda män med förslagsvis långt hår och yvigt skägg som med större sannolikhet skäller ut dig än hälsar. De finns. Absolut. Men vilken bransch är förskonad från dessa? Jag däremot ogillar folk som är svåra att ha och göra med, så jag försöker vara så lätt som möjligt och det verkar funka ganska bra. Som 21-åring gjorde jag min första stora festival då jag kastades ut bland drygt 20 000 hårdrockare på Sweden Rock och sen dess har det bara rullat på. Just nu sitter jag en hel del och mixar film, men älskar fortfarande att rigga ett PA och bära casear till sena morgontimmarna.

…som uppvisar viss kunskap i matlagning, men stort intresse. Jag älskar att laga mat och lägger mycket tid i köket med varierande resultat. Oftast fullt ätbart och ibland genialt, molnen som jag snart ska förklara återfinns i matlagningen speciellt om någon säger att något är ”skitsvårt att laga”.
Åker skidor så fort möjlighet ges. Punkt. Ingen mer förklaring behövs. Ge mig snö och något som lutar så är jag där med pjäxorna på!
…och siktar på molnen istället för trädtopparna. Detta är mitt livsmotto. ”Det är bättre att sikta på molnen och hamna bland trädtopparna, än att sikta på trädtopparna och knappt lyfta från marken.” Detta speglar det mesta som jag gör, bland annat mitt företagande och entreprenörsskap (huvva, för det ordet) där jag just nu siktar på inom några år lansera företaget i hela Europa.
Gör karriär i filmbranschen som ljudtekniker… Japp. Ovan nämnda företag, Apear, som jag driver med en god vän och kollega (japp det kommer en bloggpost om det, både företaget och relationen) jobbar med berättande ljud för bild. Vi kommer vara en del av din kreativa process för att inte ”lägga” ljud på bild utan integrera ljudet redan i den kreativa process där bilden skapas.
…och förväntas ta över världen om han bara ökade sin diciplin. Ja, jag är en känslomänniska. Lite dålig diciplin har jag ibland. Inte så dålig att den påverkar folk omkring mig, men den gör ibland mitt liv lite jobbigare än nödvändigt. Ungefär så.
Vad kommer då denna blogg handla om? Säkert lite mat, men väldigt mycket om vad jag tänker om företagande, entreprenörskap, livet. Allt med en stor portion självdistans. För pretantiösa saker, det har jag rätt svårt för.
På återseende.


Då är vi igång igen.
2011/12/30, 01:38
Filed under: Uncategorized

Det har sagts förut och riskerar att sägas igen. Men jag ska försöka börja blogga igen. Läs igenom mina tidigare inlägg så kommer du nog säga som min gode vän och kollega sa när jag berättade att jag skaffat Twitter. ”Ha, vi får väl se hur länge det håller.” Med viss kunskap om mig själv så förstår jag honom, men jag tror också att jag kan vara rätt ute. Det händer mycket. Jag behöver ett sätt att få struktur på mina tankar och föra lite dagbok/arkivering över vad som händer och jag tror att jag kan ha något att säga. Dessutom bör jag enligt Anton göra något med www.andersbranden.se. Alla rätt så att säga.

Vad är det som händer och vad har jag att säga?

Jag har för ett halvår sedan startat upp ett företag tillsammans med några, som blev någon, en, kollega. Det började så bra att vi inte ens hunnit skaffa en riktig hemsida och om vi inte hade behövt sova ibland så hade vi nog jobbat dygnet runt från dag ett. Dessutom så flyttade jag i samma veva (flugorna och smällen, ni vet) till Stockholm där jag och företaget försöker göra karriär som inom filmbranschen. På ljudsidan då, jag har inga skådespelarambitioner eller drömmar (det har nog inte företaget heller, hoppas jag). För det tredje så tänkte jag att en liten startup är väl inget, jag ska bli e-handlare, det verkar som det nya svarta och dessutom så tycker min tidigare nämnda vän Anton att det är kul att komma med tips och glada tillrop. Så en vecka eller två framåt så har vi ett invigningsparty att gå på.

Vi börjar väl såhär. Vi är iallafall igång.



Dannemark
2010/05/15, 16:29
Filed under: Uncategorized

En liten kort liveblogg från Danmark. När man hör hur fantastiskt bra väder det är i Sverige är man lite extra glad för att man hängde med på spontantrippen till Köpenhamn. Här bjuder danskarna på en sån där fotoperfekt mellangrå himmel. Vitbalans for the win! Dessutom bor vi i världens längsta hotell. Det finns här 68 rum per våning och alla ligger på rad. Självklart har jag och Jonatan rum nr 62, vilket innebär att man måste planera lite bättre. Man måste till exempel gå från rummet en timme innan man ska vara i lobbyn och ska man ringa room service måste man räkna med tidsskillnaden, så man inte ringer när den stängt. Dock finns det uppenbara fördelar med Köpenhamn. Till exempel kan man här köpa trelitersdunkar med prima Nunneblod och känner man sig lite sångsugen sådär framåt lunch är det med lätthet fixat genom en sväng till Sams Bar. Där får du kinamat och karaoke till väldigt förnämliga priser.