Möjligtvis entreprenör, men jag klär inte i kostym.

Dagen idag har varit en mycket händelserik dag. Det hela började i morse då jag för tredje gången denna vecka inte blev väckt av min väckarklocka (dags att köpa en ny?). Detta till trots vaknade jag innan jag skulle vara på skolan. Det första jag kände när jag vaknade var som om någon under natten hade opererat in en tennisboll i min strupe, ingen angenäm upplevelse och jag rekommenderar ingen att försöka. Till det kom en otrolig huvudvärk, stelhet och lätt smärta i hela kroppen. Helt enkelt en bra början på en virusbunden förkylning. Detta till trots bestämde jag mig för att gå till skolan, så jag masade mig upp ur sängen för att ta en varm dusch. När jag sedan insåg att det var sex minuter kvar tills jag skulle vara på skolan fick frukosten bli en Panodil. Inget direkt mättande men livet kändes i alla fall lite lättare när den hade börjat verka. Väl i skolan satte jag mig ner i Japansalen (den stora föreläsningssalen kallas i folkmun för detta, på grund av att utrymmet mellan stolarna är i storleksordningen Japansk standard) för att lyssna på en gästföreläsare som i detta fall var Ingvar Öhman ägaren och designern till INO Audio-monitorerna och GURU PRO Audio-högtalarna, han är även upphov till Lucas’s THX-basstandard (COOOOOLT!). Han var här idag för att prata om ”Musiken, högtalarna, rummet och människan” (om jag kommer ihåg det rätt). En mycket intressant föreläsning som behandlade allt från örats konstruktion till dålig och bra akustik, via en genomgång av de flesta relevanta högtalartyper. Dock kunde jag på grund av min nyfunna sjukdomskompis inte riktigt ta in allt, eller orka lyssna från nio till fyra. Efter detta insåg jag att det var lönlöst att försöka rigga ljus som egentligen var planen för denna eftermiddag, så jag gick hem och tog mig en tupplur. En tupplur som varade mellan kvart över fyra till halv åtta.

Detta skulle ju vara dagen då allt hände, men tidigare läsning visar ju att det har varit en ganska lugn dag. Då har jag inte berättat om det stora, eller kanske lite skrämmande som hände här i natt.
När jag kom utanför dörren i morse stod det en polisbil utanför kåken ( ). Jag reflekterade inte mycket över detta utan fortsatte snabbt till skolan. På lunchen snackade jag lite med en granne och han frågade om jag hade hört något i natt. Jag undrade vad detta skulle kunna vara för ljud som jag hade missat och han svarade; citerar: ”Jag vaknade vid halv fyra av att någon körde ett step up-pass i trapphuset.” What? Tydligen hade en drogpåverkad kille som hade tillgång till en lägenhet fått en snedtändning och traschat en lägenheten samt sprungit upp och ner i trapphuset och skrikit. Och mycket riktigt, i en lägenhet var alla rutor krossade och delar av en stereoanläggning låg utanför på gräset. Inte riktigt vad man förväntar sig. Det ska vilket som bli skönt att nästa helg komma hem till lugna Rimforsa och bara slappa.

Over and out!

Såååååååå snygg!!! Såååå tung och såååå välljudande!

Det är allt jag har att säga om min Cayin CDT-15A. Innan jag skriver mer måste du se en bild på den!

Snygg? JA! När jag såg att jag hade fått den ringde jag till Mange som genast kom med bilen. Sedan bar det av till honom för att provlyssna och AB-testa med hans Marantz 8400. Cayinen var mycket kontrollerad, den släppte inte iväg en ton utan att först se till så att den satt där den skulle. I övrigt så blev rösterna en ny uppenbarelse och basen imponerade också rejält. Väntar med spänning på att högtalarna ska komma så jag kan testa den i sin rätta miljö. Vilket fall så ska lyssningscirkeln komma igång, förhoppningsvis i början av nästa vecka.

Annat jag gjort idag är att skaffa en stickad tröja. Inte exakt vad jag ville ha, men den var mycket skön 100% ull och massor rabatt… (en bra deal går inte att motstå )

Idag, eller rättare sagt ikväll är det dags för AES-gala i Piteå. AES står för Audio Engineering Society. Detta innebär att finkläder ska på och god mat ska inhandlas. Själva syftet med galan är att ettorna och tvåorna ska lära känna varann lite bättre. Jag och Mange ska tillaga lite fläskfilé för att fylla våra magar med, hoppas på succé.

Tyvärr har varken CD-spelare eller högtalare kommit idag, så jag kan inte säga att jag är speciellt hög. Jag börjar bli lite trött på att vänta på saker.

Gårdagen var en riktigt bra dag! Jag gjorde allt som förväntas av en ung man som ÄR vuxen. Jag mortionerade, lagade riktig mat (och vilken mat sen – klyftpotatis, honungsglacerade morötter, lövbiff och riktigt gräddsås), städade, gick ut med sopor och pluggade. Så om någon säger att jag inte är produktiv så kan de ju dra åt pipsvängen!

****geek-speek starts****
Idag har vi laborerat med olika stereotekniker. Roligast (och mesta avancerad) var M/S-tekniken, men jag tror mest på Blumleinstereo. Enligt de som har jobbat mycket med stereoinspelningar så får Blumlein en oerhört vacker stereoklang som är eftersträvansvärd. Dessutom har den inte lika mycket rumsklang som vanlig AB-mickning, någon som jag gillar. Det är alldeles för många ljudtekniker som gömmer dåliga mixar bakom tonvis med efterklang. Vilket fall så ska det bli kul att laborera lite mer med dessa tekniker när det börjar dra ihop sig för första inspelningsprojektet.

Idag fick vi också tillbaka första duggan. Tyvärr missade jag full pott på grund av ett mycket dåligt misstag. Men 92% är helt okej det med.
***geek-speek ends****

Idag har jag mycket att skriva om så det finns risk för att det blir ett ganska långt inlägg, men håll till godo.

Jag har hittat tillbaka till min ungdomskärlek – Blümchen. Ruggit svängig musik som liksom blir glad av att höra. Och inte nog med det, hon är ju ruskigt snygg också. Favoritlåten är Nur Geträumt, en skön technodänga (lite pinsamt att lyssna på techno, men…) som sätter sig på hjärnan efter ungefär två sekunder. Den överlägset bästa, och kanske technovärldens skönaste synthslinga ever, kommer ca 47 sekunder in i låten – spola! Nog om detta och över till lite ångest…

Jag är väldigt sugen på att köpa en stickad tröja, men tyvärr hittar jag ingen som har tillräckligt bra snygghet:pris-förhållande. Visst skulle det vara kul att springa runt med en McQ eller Ralph Lauren-tröja, men de kostar lite väl mycket, även för mig. Så jakten förstätter! Jag har dock satt mina goda vänner Amanda och Rebecka på att försöka hjälpa mig. Över till nästa ämne.

****geek-speek starts****
Hur långt ska man gå för att uppnå det perfekta ljudet? Och vad är det perfekta ljudet? Nu lanseras fler och fler så kallade bitkrossare. Dessa är pluggar eller hårdvaror som ska simulera ljudet av dåliga AD-omvandlare. Är inte detta att gå en herrans massa steg bakåt i utvecklingen? Och har det gått så långt så att vintageljud idag inte betyder analog rörklang utan dåliga AD-omvandlare? Jag säger som ”Achmed – the dead terrorist”: I hope not! Som den lilla smygaudiofil jag är så gillar jag inte utvecklingen! Borde vi inte sträva efter att få så naturlig återgivning som möjligt och försöka återskapa den analoga klangen som instrument faktiskt har? Kanske är ljudtekniker på väg åt samma håll som konstmusiken där ju svårare och konstigare det är desto bättre, bara kompositören hade en känsla när han/hon skrev den. Jaja, det är svåra frågor som jag får fundera på ett tag. Tills dess får jag hålla mig till samplingar, Juno och USM69.
****geek-speek ends****

Over and out!

Hej och hallå bloggen! En stor frånvaro av nya inlägg har uppenbarat sig här. Jag har inte kunnat skriva något på en vecka. Detta på grunda av att jag inte haft tillgång till internet. Bredbandsbolaget tar en massa tid på sig att skicka min router, men nu ska det väl kunna bli någon fason på det hela.

Förövrigt hade jag en ganska jobbig dag igår. Jag kände mig nedstämd, uppjagad och nästan lite irriterad. Varför är nu en bra fråga… Först lite bakgrundsfakta om mig. Jag är en matematiker i hjärtat. Jag vill ha vackra bevis att jobba med, lite roterande integraler och sånt, då blir jag glad. Jag vill också att allt ska ha en lösning som man kan bevisa. Jag vill helst inte godta något om jag inte vet varför det är som det är vilket ibland ställer till problem.
Orsaken till varför jag inte mådde grundade sig i dagens föreläsning och stereoteori och akustik. Vår lärare Hans majestät skulle krångla till alla matematiska formler och uttryck till absurdum. MAN SKA INTE I MATEMATIK HA MED BÅDE BETECKNING OCH ENHET!!! Istället för att formeln för efterklangstid (RT60 – Reverberation Time -60dB) blev RT60(s)=0,161V/(Sa*A) vilket den ska vara så blev den RT60(s)=(0,161s*V*m3)/(m*Sa*A*m2). Det är ju som att skjuta sig själv i foten och sedan såga av det andra benet för att inte ha ont i foten. Efter att ungefär hela klassen hade suttit tysta en stund och inte förstått vart alla nya beteckningar kom från så frågade en vänlig själ vad Hans höll på med. Vi fick vår förklaring, jag strök allt onödigt och vi gick vidare.

Efter en liten stund kom katastrof nummer två. Frågan var: Hur liten effekt har en förstärkare om man vet att den har 39dB lägre utnivå än en förstörkare med en (1) watts uteffekt. Han(s) skrev då upp 10*10*10*2*2*2=1/8000.

WHAT?!?!!?!

Jo men den har en åttatusendels så stor effekt. Ni förstår ju vad jag menar!

Ja, men man skriver inte så!

Detta var orsaken till min lilla kris igår, men idag mår jag bra. Nu sitter jag med Marcus och Elin och pluggar Stereoteknik och äter äppelpaj. Livet är allt bra ibland!

So long lång-kall-sång!