Möjligtvis entreprenör, men jag klär inte i kostym.

Ska man ha kul på jobbet eller inte? Hur tänker du om det, Anders?

Vi 80-talister har hela vår uppväxt (möjlig generalisering) fått höra att vem som helst kan bli vad som helst och att man ska göra det man tycker är roligt. Förutom att man förhoppningsvis kommer på att: vem som helst inte kan bli vad som helst. Fram i tonåren eller så, tror jag att den andra delen kommer bli vår stora akilleshäl i framtiden.

Att jobba med det man tycker är roligast skapar ofta en ohållbar situation där risken för att gå i väggen ökar som snödjupet ökar vid snöfall. Ni vet, honungfällan. Att sitta och jobba med det man tycker är roligast i hela världen gör att man suddar ut gränserna för när man ska sluta, hur mycket raster man ska ta och hur mycket man får stressa inför en deadline och som någon smart människa berättat för mig under hela min uppväxt: Ju längre man flyttar sina yttersta gränser, desto längre flyttar man också sin mittpunkt. Det leder till att man kommer börja försaka saker som man skulle lagt sin fritid på. Familj, vänner, andra hobbys, etc. Hur hårt man än jobbar och hur mycket man än sliter så kommer dina arbetsuppgifter inte besvara din kärlek, för de äro endast vad de vara, arbetsuppgifter.

Det finns också en annan risk med att jobba med sitt största intresse. Intresset blir tråkigt. Om du för tre år sedan hade frågat mig om vi kunde gå på någon konsert hade jag utan att veta med vilket band (några få undantag) svarat; självklart! Idag går jag inte på konserter längre och gör jag det så kan jag sällan njuta av dem. Konserter är för mig en jobbsituation och det har också format mitt sätt att se på konserter. Jag kan inte slappna av, funderar konstant på hur jag själv skulle mixat ljuded, vrider mig när någon spelar fel eller falskt och är oftast mest bara kritisk när jag går därifrån.

Därför är det viktigt att se till att man har tråkigt på jobbet, så att man kan ha roligt all annan tid. NEJ! Förtusan! Klart du inte ska ha tråkigt på jobbet, men tänk över ditt karriärsval ytterligare en gång om du får göra om ditt stora intresse till ett jobb. Att har kul på jobbet handlar om så mycket mer än om bara dina arbetsuppgifter. Själv ser jag hellre att mitt jobb uppfyller fyra följande kriterier, än att jag jobbar med det jag tycker är roligast:

- Att jag blir sporrad och uppmuntrad av min chef.

- God stämning bland kollegorna.

- Högt i tak och möjlighet att misslyckas.

- Att jag får konstruktiv kritik och feedback.

- Rimliga arbetstider.

- Kreativ och skön miljö.

Så sluta upp att jobba med din hobby, skaffa ett lite tråkigare jobb och få tid över till att ha en kul fritid också, för som en god vän till mig en gång sagt. Han hade för några år sedan ett väldigt tydligt drömyrke som är väldigt långt ifrån det administrativa vändapåpapperjobb han har idag, men han har grymma kollegor och säger: Samma sekund som jag stänger av datorn så kopplar jag bort jobbet och tänker inte en sekund på det förrens nästa morgon och det är för mig mycket mer värt än att ha mitt drömjobb och ätas upp av det dygnet runt. Det ger mig tid till att faktiskt göra det jag tycker är allra roligast och gör också att jag ser fram emot det. Ingen ser fram emot ett jobb.

Mina tankar. Hiss it och diss it.

Är du entreprenör? Shit. Coolt!

- Möjligtvis, men jag klär inte i kostym.

Jag gillar inte ordet entreprenör. Kanske är det hipsteranders som hoppar fram ur mig, men varför ska alla envisas med att använda det mest hela tiden och varför har det blivit ett sådant värdeord i vårt samhälle? Jag är entreprenör, alltså finns jag. Men alla är inte entreprenörer och alla ska inte vara entreprenörer.

Men det är mest ordet jag stör mig på. Det är som med alla andra stora värdeord där man tvingas skriva under en agenda och femtioelva värderingar bara för att man råkar kalla sig på ett visst sätt. Jämför att Lars Ohly kallade sig kommunist. Han behöll sina åsikter men kastade epitetet, då blev det okej.

I dagens arbetslöshetsklimat så uppmanas folk till höger och vänster att starta företag och råkar du någon gång i förbifarten nämna att du kanske känner dig lite entreprenöriell så är någon snabbt där med inloggningsuppgifter till Verksamt. För är du entreprenör så ska du påbörja och utveckla något eget.

Jag hävdar dock att entreprenören är en utmärkt anställd och att vi borde istället för att bara bygga nytt hela tiden borde lugna ner oss och utveckla bra företag och produkter som redan finns till mycket bättre företag och mycket bättre produkter. För hur man än gör så handlar många företagsstarter om att återuppfinna hjulet och det är, som chefen på Saab Aero en gång berättade för mig: Sjukt mycket lättare att sälja mer av det man har till dem man redan känner än att hitta på något nytt att sälja till en ny kund.

Fundera en stund på vilka egenskaper en entreprenör har. Här har du en hel lista om du vill. Hittade jag en person som har hälften av dessa egenskaper så skulle åtminstone jag anställa verderbörande, illa kvickt!

Jag menar inte på något sätt att vi ska sluta komma på inovationer, eller skapa tjänster där utrymme finns, men jag menar att det finns tillräckligt med egenföretagare som kommer lida när pensionen närmar sig. Hur vi ska vi då få företag att börja anställa igen. Det har jag inget svar på. Kanske revidera LAS? Men då ställer jag mig på Svenskt Näringslivs sida och de har jag ju inte så mycket för…
Frågorna hopar sig och jag förbereder mig på ännu en sömnlös natt. Mest för att Anton slaggar på soffan.