Möjligtvis entreprenör, men jag klär inte i kostym.

Jag kör vidare med min Crusoeföljetång. Inte för att den har så mycket med min dag att göra, men det är alltid roligt med referenser som ingen egentligen förstår. Dö har inte heller något med dagen att göra, mer än att dö inom fonetisk skrift på franska blir två. Vilket också råkar vara numret på antalet dagar jag har varit på praktik.

Dags för dagens redovisning/reflektion.

Pang, eller snarare duns. Så lät det tre minuter efter att jag skrivit förra inlägget. Det var jag som stängde locket på min dator. Två och en halv timme senare sa det åter igen duns. Det var jag som störtade i säng och återigen illustrerade valfri metafor för att lägga sig. Halv sju ringde sedan klockan för att väcka mig inför en ny dag, full av nya möjligheter och kanske en chans till att uppgraderas från kabelreparatör till något lite mer fancy.

En knapp timme senare sa det duns för en tredje gång. Denna gång var det ljudet av min rumpa som på ett trött men beslutsamt sätt dockade mot sätet på linje 39, Kisa till Linköping, via Rimforsa. Denna pendel som jag under tre års tid förtrollats av. Bryter man ner ordet förtrollad inser man att det borde handla om att bli lite mer av ett troll, vilket ger det en ytters negativ betydelse. Det har inte heller så mycket med min dag att göra.

Hursomhelst. Dagen började återigen med lite mixerbordsreparation. Samma MH4, men en annan kanalstrip och som Erik så fint uttryckte det igår; Men se det såhär, när du är ute på festivaler i sommar så kommer du VETA vilka kanaler du lödde fel och kan således spara massa tid på felsökning. Tack Erik för ditt engagemang! Detta var dock innan tio. Klockan tio äntrade nämligen riddar Urban vid fyrkantiga bordet min reparationsgrotta och sa, med en sån röst bara en linköpingsbo med Peace and Love-jacka kan ha; Du, vi börjar packa om en liten stund. Min stund var kommen, uppgradering från kabelreparatör till installatör. På bara en dag! Kommer hierarkin vara tillräckligt lång för sju veckors praktik? Linköpingskrogen Platå, i Piteåtermer motsvarar detta Pentryt tänker Statt. Ungefär. Lite sköna hål i taket, stolsöverdrag från mellankrigstiden och efter idag ”lite mer tryck på uteserveringen”, stod för utmaningen. Sätta upp fyra högtalare som täckte in deras uteservering. Javisst, klart vi fixar! Anders hoppar i arbetsbyxorna, packar in det som behövs och sätter sig i passagerarsätet.

Väl framme är det kallt och murrigt. Detta är dock inget som stoppar en kabelreparatör! Eller en installatör för den delen. Det hela börjar bra. Jaså. Sa vi inte att vi skulle sätta upp den högtalaren därborta?

Högtalaren fick sitta kvar och några, ganska många faktiskt, timmar senare blir slutresultatet ganska bra. Dock visar det sig att en ganska elakartad EQ är insertad på Soundwebens utgång och hur i hela himmelska fridens torg tänkte någon när styringången är en RS232 via sexpolig DIN? Jaja, tillräckligt nära för rock n’roll och man kan ju faktiskt skicka en praktikant att fixa till det där någon gång nästa vecka.

Nästa vecka ja. Då ryktas det om att FoH1 ska kopplas upp för att ses över och på tal om FoH1. Precis över den casen står små trevliga lådor märkta Neve/Amek, Lexicon 460 och Comp Delux. Kanske morgondagens nöje?

Till sist innan det säger duns igen, några bilder ska vi väl våga kosta på oss. Känns det inte som att det kan vara dags för några bilder på lagret och så vill ni väl se vad jag gjorde idag? Skriver jag som om ni hade något val.

Den litteraturkunniges ena mungipa drar nog lite uppåt nu när h*n insett att jag, för att illustrera början på en lång resa,  gett detta inlägg samma titel som första kapitlet i Robinson Crusoe. Med detta sagt är det hög tid att redogöra för hur en praktikants första dag på Soundforce ser ut.

Klockan 08:40 gjorde jag min spektakulära entré. Helt utan mening. En helt tom hall väntade mig och av det beryktade morgonmötet blev det inget. Men vem kan hänga läpp när man står i samma rum som en XL4, ett gäng MSL4or och över hundra d&b-högtalare? Inte jag iallafall.

Här lämnar vi redovisningen och gör en lite filosofisk djupdykning i fenomenet glädje. Kan man som ickenörd förstå glädjen i, att i sakta mak gå igenom Soundforces mickpark eller nyfikenheten som infinner sig när man precis ska öppna de FoH-casear som står och väntar på en fullspäckad festivalsommar. Upplever jag samma känslor som den ornitolog som precis har sett ett sällsynt exemplar av Fringilla coelebs? Och hade icke Karl-Bertils grymme faders hjärta veknat om han med egna ögon fått bevittna den glädje som hans son spritt ut över samhällets bottenskick? Det här hör inte hit.

Åter till ämnet. Peter, Malin, Urban och till viss del Erik var idag personalstyrkan på firman och även om det hela inte börjat så uppstyrt som jag hoppats på, så blev dagen en riktigt trevlig tillställning med lite ”riktigt” arbete. In med kablar i rätt hyllor, dra sönder stammar ifrån någon suspekt turné och framförallt. Friska upp lite lödningsskills. Inte någon vidare produktionshastighet idag, men det var rätt kul att sitta där med ett LK85-don framför sig och se tiden springa iväg. Dessutom blev det lite mixerbordsreparation också. Någon hade misshandlat ett stackars MH4, så Anders Bildoktorn ryckte ut med lite nya pottar och en lödstation. Pilligt och mysigt även detta.

Nej, nu blir det nog inte mer osammanhängande text för idag. Vill ni ha mer får ni antingen vänta tills i morgon eller skriva lite själva. Det är faktiskt väldigt lätt om man bara lägger manken till.

Två små bilder som på ett väldigt opretentiöst sätt visar min ”vardag”.

PS. Simon, det kommer mer nördsnack, jag lovar. Men jag vill inte spoila allt på en gång.

Jag börjar bli ganska trött på den här rubriken, eller iallafall dess innehåll. Jag vet inte hur många gånger jag ”kört igång igen” med den här bloggen och jag kommer förmodligen misslyckas igen. Skillnaden denna gång är att jag nu faktiskt har något att skriva. Förvänta er inga djuplodade samhällsanalyser eller uppsatser som skulle få en ständig sekreterare att hoppa två varv runt stol nummer 10 utan luta er istället tillbaka i fåtöljen, lägg upp fötterna på en mjuk fotpall, värm händerna runt en nybryggd kopp kaffe och ta upp er favoritbok ifrån knät och läs…

En perfekt inledning. Följde du mina instruktioner skulle det tagit dig flera timmar att komma hit. Hoppas boken var bra och att du inte brände dig på tungan av kaffet. Hursomhelst. Här kommer du i några veckors tid (förmodligen sju men med lite tur och en gnutta disciplin ifrån min sida kanske lite längre) kunna läsa om mina äventyr i ljudvärldens djungler. Min expedition börjar i Linköping, i morgon, klockan nollniohundra med uppställning, inspektion och morgonmöte i det fantastiskt trevliga konferensrummet på Soundforce.

Till dess ska jag ha hunnit se klart 30 days of night utan att ha skrattat ihjäl mig.

By the way, så här ser man ut om man är ljudtekniker för ett LoFi-band ifrån Ohio.