Möjligtvis entreprenör, men jag klär inte i kostym.

Vad är det egentligen med mig och min blogg? Kommer vi inte bra överens, är kommunikationen dålig eller känner jag mig sviken på något sätt? Vad det nu är som ställer till det, så har jag insett att jag inte är speciellt duktig på att mata den. Tur att jag inte äger en hund eller har en liten unge att ta hand om istället.

Som i alla relationer måste man förlåta varandra och börja om på nytt och även om jag har sagt det ganska många gånger så ska jag försöka bättra mig lite, börja skriva mer frekvent och inte lika omfattande. Ska man öka kvantiteten så får ofta kvalitén lida.

Just nu sitter jag själv, lyssnar på Sting och är lite smått irriterad. Som man har kunnat läsa i pressen den senaste veckan så har Spotify tvingats att ta bort ett antal tracks i sin spellista till följd av att vissa artister, till exempel Metalica, inte vill att deras musik ska finnas på några streamingtjänster. Det är detta lilla faktum som stör mig.

Artister tjänar idag inga stora pengar på att sälja skivor, pengarna finns istället i livekonsterer och dyligt. Dock verkar detta vara ett faktum som istort sett hela skivbranchen vägrar ta till sig och istället försöker man med alla medel dra tillbaka tiden till den dagen då alla köpte skivor  i parti och minut. Som exempel kan man ta det ständigt turné- och skivaktuella bandet AC/DC. Dessa har sålt över 200 miljoner (200 000 000) album genom alla år och av dessa har Back in Black sålt bäst med ca 42 miljoner (42 000 000) kopior. När ticnet.se släppte biljetterna till deras konsert på Globen den 20:e feburari iår tog dessa 16 000 biljetter slut på ca 15min. Om vi räknar med att en biljett kostar 500kr så innebär detta att på femton minuters jobb så drog eventbolaget in ca 8 000 000kr och då har vi inte räknat med att det är två konserter i Globen. Visst, en turné kostar en extra slant mot vad en cd kostar att producera, men om inte ens AC/DC klarar av att sälja fler än 6 miljoner kopior av sitt senaste album (jo, det är sant!) så tycker jag att skivbranschen borde förstå att den är illa ute och faktiskt vara öppen för nya vägar att tjäna pengar.

Denna trångsynthet är det som irriterar mig. Bara så ni vet.

Annars går livet sin gilla gång här uppe i snön. De senaste dagarna har varit sådär lagom kalla och mysiga, men trots det växer inte backarna som jag tycker att de borde. Jag längtar till branta backar, vinden som sliter tag i kinderna och känslan av att nästan landa i en bomullsfabrik när man ramlar i offpisten. Jag avundas dig sjukt Simon Sjörén!!!

Over and out, thanks for listening!

Dagens meny på Chez Brandén är den utsökta rätten Pitepalt. Så nu finns det inga tvivel, jag är en pitebo. Inte för att de blir så vackra eller kanske lika goda som på bild, men det är ändå palt.

Igår kom det mest efterlängtade mailet någonsin. Innehållet var kort och koncist men det behövdes inte mer. ”Kursintroduktionen på måndag är i K1 /Erik”. Tjoho! Nu börjar det hända grejer, vi ska börja spela in och detta lagom tills när tvåorna går på praktik = massor med studiotid!

Over and out! Nu ska här paltkomas.

+6,5 grader C utomhus och 23,5 inomhus. Jag är nog inte en sån som motar bort miljökatastrofer, det verkar snarare vara jag som startar dem. 23,5 grader C inomhus är kanske i högsta laget, men mina element har faktiskt bara på och av så jag får välja mellan +14 och +23,5. Då jag inte är min far så bli valet ganska lätt.

Gårdagen blev en dag i sällskapets, pluggandet och matens tecken. Eller som man säger på latin; victus, vexillum quod lego. Tentaplugg inför akustiktentan som är på onsdag, tillsammans med Eric och Mange samt en väldigt god hamburgertallrik.

Som ni kanske förstår, om jag nu orkar lägga tre och en halv timme på att laga klyftpotatis, så tycker jag att det är ganska kul att laga mat. Resultatet av detta blev en hamburgare med dijonsenap, charlottenlök och parmaskinka. Detta serverades i ett ungsrostat franskbröd med hemgjorda pommes till. Riktigt gott, speciellt dijonsenapen och parmaskinkan fungerade väldigt bra ihop.

På torsdag blir det hockey igen.

Idag har jag varit i Luleå på LTU och lekt med mätmikrofoner och frekvenskurvor. Ett ganska enkelt, men ack så roligt nöje för en ljudtekniker. Vi fick även en visning av det ekofria rummet, vilket kanske var det coolaste rummet jag sett, ever!

Dagen började med en snabb genomgång av labbarna och programmet vi skulle använda. Sedan mätte vi frekvensgång, distorsion och rumsakustik och hade det allmänt trevligt.

När det var dags för visning av ekofria rummet och akustikstudion spetsades våra öron och vi gick in i ett, ur inredningsperspektiv, ganska konsigt rum och visst var det ekofritt. 60cm glasfiberull på alla väggar, golv och tak gör en del med akustiken. Att sedan rummet balanserar på fyra gummiklossar gör det inte så mycket mindre coolt. Väl inne fick vi lyssna på hur musik ska låta på riktigt och fick en genomgång av ”riktig” virtual surruond. Att man med två högtalare och lite fasfel kunna förflytta ljud på det sättet som presenterades känndes innan denna dag omöjligt. Coolt var det på alla sätt och vis.

Efter en underbart trevlig julhelg hemma i Rimforsa och en mycket underhållande nyårsafton i Oskarshamn är jag nu tilbaka i Piteå. Nu sitter jag i min lägenhet, sorterar kort och lyssnar på Global DeeJays. Som en god vän uttryckte det, ”sjukt skön knarrmusik”.

Efter vistelsen hemma (jo, jag kallar Rimforsa för hemma och Piteå för borta) så insåg jag hur mycket jag saknat den värme och trivsamhet en familj ger en. För att inte tala om kaminen och vedspisen. Några träffar med i goda vänners lag gladde mig också väldigt mycket.

Resan upp till kylan kantades av några tappra försök till att sova. Dock stördes dessa av en överförfriskad ung herre i förtioårsåldern som trots uppsägning tyckte att tåget var en utmärkt plats att dricka sig störande berusad på. Då denne tillslut somnade sjungandes gamla slagdängor från tiden då bara han var med lyckades jag sova några timmar innan det var dags att stiga av i metropolen Älvsbyn. -22 stod det på en skylt och jag hälsade mig själv välkommen till Norrland.

Till sist bjuder jag på lite bilder ifrån året som gått. Håll till godo!